Martina
Nu var det ett tag sen jag var här, men nu har jag orkat sätta på min kära dator. Festen vart riktigt lyckad tycker jag, mycket skratt och inga tårar. För min del så hamnade jag på otten, men börjar tröttna på otten nu så det får bli Hugo nästa gång man ska ut och göra stan osäker.
C, var inne på det här med den stora kärleken, så jag tänkte att jag skulle fylla ut det med mina åsikter. Jag har hört att man bara får två stora kärlekar i sitt liv. Så för min del så har jag bara en kvar?! eller har jag redan förbrukat mina chanser? kan inte bestämma mig. Jag var tillsammans med en kille för ett par år sedan, och med honom fick jag den där känslan då man känner sig så trygg och säker. Pirret i magen jag fick av honom har jag inte känna med någon annan. Och självklart har jag haft andra killar efter honom men den känslan fick jag aldrig tillbaka. Jag är enormt duktig på att bygga luftslott om att allt ska bli så bra och att han är den rätta, när jag vet att det inte kommer bli så. Jag tror för mycket för stunden.
Tänkte dela med mig med några rader jag en gång skrev till en person som har varit en stor del av mitt liv, som varken han eller jag kan släppa min nu är jag så över med honom. Inget hat, ingen kärlek, utan det är bara så det är och så det ska vara.
N. Du vart en för stor del av mig.
Du tog mitt hjärta, men du nöjde dig inte. Du tog hela mig. Du lämna mig trasig många gånger. Men du kommer alltid tillbaka. Du gjorde om det flera gånger. Du gör det fortfarande. Och jag lät dig komma tillbaka. Men bara för en kort stund. Du lova mig att hålla dig borta. Men ändå så smyger du tillbaka. Du vet att jag inte kan stå emot. Du använder mina svaga punkter. Du nöjer dig inte med mitt lillfinger, du vill ha hela handen. Jag klarar inte det här mer nu. Du gjorde ditt val. Ett val som du ångrar. Ett val som jag inte kan ändra på. Bara du. Det har ingen betydelse. Jag kommer inte finnas där. Jag har alltid ståt bakom dig. Du har bara hamnat fel. Du är bra. Det finns ingen som du. Jag kan läsa dig som en öppen bok. Trots allt, så hatar jag dig inte. Men vi har haft vårt. Jag vill inte komma ihåg. Vill bara glömma. Det är svårt. Jag försöker. Kan du släppa mig nu? Jag vill inte ha ett finger med i spelet längre. Det är game over!
