Nu har C talat lite för mycket så nu är de min tur.

Denna lilla stad som vi bor i kan ibland få mig att bli galen. Gör inte folk något annat än att snacka en massa skit? Har man så tråkigt att man måste prata om andra? Jag har iallafall ordnat så att ni verkligen har något att prata om nu, men tänker inte säga mer än så denna gång.Gjort är gjort. Och stolt så står jag kvar på jorden. Det som inte riktigt kan förstå är hur ni orkar prata om saker som ni inte har en aning om, ni vet inte hur vi hade det, ni vet inte vad i sa till varandra, ni vet inte hur många gånger han förklara att han älska mig utan att jag sa det tillbaka, även om jag någonstans långt in gjorde det. Men nu tänker jag inte slösa mer tid på detta utan lev ni ert liv så lever jag mitt! Ni är välkommna och fråga mig istället. För vänner det som sägs bakom min rygg får arslet stå tillsvars för.


bjuder på en gammal goding.